Min pappa

När jag var liten var alltid pappa trygg och stark, som pappor ska vara!
En gång fick han ryggskott och låg på vardagsrummet och kallsvettades och hade jätte ont. Då kommer jag ihåg att jag la mig bredvid honom för att trösta, det fanns ju inget att göra och jag kände mig så hjälplös, det var det enda jag kunde komma på att göra. Bara ligga där med honom. Det är så konstigt att se en förälder så sårbar och skör, de ska ju leva för alltid!

Pappa är alltid den i familjen som spelar högst musik, så andra familjer fick säga till barnen att sänka, hemma var det vi som fick säga till pappa.

På kvällarna när jag inte kunde sova så brukar pappa få spela en skiva i vardagsrummet så jag fick somna till lite musik, och som den country freak han är, blev det självklart Johnny Cash och liknande musik...
Men ibland, när jag var riktigt liten, kanske 1,5-2 år brukade jag komma in till pappa i vardagsrummet, sträcka upp mina små armar mot honom och säga: 'dansa mölhaggad pappa', vilket betyder i längre sammanfattning: kan du dansa med mig till Merle Haggard. Då slog han på en skiva med honom, lyfte upp mig i hans famn och dansade med mig till jag somnade... eller att han fick ont i armarna :)

Min pappa är lugn och trygg! Och världens bäst!