.det där med socker ja.

Jag har ju väääldigt svårt att sätta stop när det gäller god mat och socker. Jag har upptäckt att jag är en allt eller inget tjej. Iaf nu när jag vet att jag måste gå ner i vikt. Många säger att de inte ser på mig att jag gått upp osv. Men, sanningen att säga så väger jag ca 10 kg mer nu än innan jag väntade Wille. Och redan då hade jag gått upp lite. Så jag ska ner ca 16 kg för att väga 'som jag ska'. (kan hända att jag blir nöjd innan 16 kg också) Om det sedan nu syns eller inte på mig kvittar för mig, jag vantrivs och blir irriterad på hur jag ser ut nu. Jag kan inte känna mig trygg i att om jag tar på mig vissa kläder så syns det inte så väl, hit och dit. Ni vet.

Ett perfekt exempel på det där med socker var igår. Min kusin kom och hälsade på med sin pojke som är jämngammal med Wille. Jag beslöt mig att baka choclate chip cookies. Sagt och gjort. (Jag har ju bara kommit igång med min diet, det hade gått 1 dag:)) Jag tog 1 kaka med min kusin... (när jag började baka hade jag bestämt mig för att inte ta någon, ju länge bakandet pågick ändrades det och tillslut hade jag helt enkelt bestämt mig för att jag inte kommer klara att inte äta) det återstod 6 kakor på kvällen... de åt jag upp sedan. Allihopa. Och jag smög med det... lyssnade så inte Peter skulle komma (han nattade Wille) Jag kan inte bara ta lillfingret, för då äter jag upp hela jävla kakan. Ni fattar.

Jag har därför kommit på att jag måste avstå HELT från sötsaker osv, jag kan inte 'unna' mig på helgerna, för då sitter jag dagen efter, med nyfött sockersug, och tycker att jaja, det gör ju inget med en gång till osv... sedan är jag så inne i sockervärlden att jag helt struntar i att försöka avstå... Det har hänt några ggr nu! Socker är ett beroende, som vilket annat beroende som helst!
Jag ska NU hålla mig ifrån allt som har med kolhydrater att göra tills jag gått ned! Hur många kilo det till slut blir återstår att se.

Men det är ju faktiskt så att med LCHF kan man äta mörkchoklad, dricka lite vin och äta bär och grädde utan att det är att unna sig... det får jag äta ändå, och det är ju faktiskt mumma!
OCH, chocolat chip cookisarna var inte ens så goda... men hjärnan ville ha sockret :)

Jaja, det här är ingen vikt-blogg. Vill du läsa om sånt så hänvisar jag till andra ställen.