Snacka om att livet blir annorlunda när man får barn. Ingenting är lika viktigt som honom. Han är mitt allt den här lilla spillevinken som går runt här hemma och hyttar med pekfingret och säger "bajjabajja". Eller "ja, ja tunne" (ja, jag kunde) när han får ihop hela puzzlet som är för +3 år. Den där obeskrivliga kärleken som bara kan förstås när man själv får barn. Det går inte att föreställa sig, hur stor den är, hur obeskrivlig den är, hur magisk den är. Allt annat bleknar i jämförelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar