Är det ett ålderstecken kanske? Det här med att oroa sig, ligga och fundera och vända och vrida på saker. Känner inte alls igen mig. Jag tänker på allt och inget och oroar mig. Ligger och tänker på när Edwin ska börja dagis, och oroar mig för det. Jag oroar mig för min middag i morgon med mina tjejkompisar... Jag oroar mig inför söndag då jag fyller år och ska bjuda på middag... Oroar mig en massa inför bröllopet, om jag glömt något, om vi är efter med saker... I slutet på maj ska vi ha namnfest för Edwin... Självklart oroar jag mig över det också. Ett konstant moln av oro svävar över mig nu. Jag ältar och funderar. Antingen håller jag på att bli gammal :-) eller så är det bara för att det är sååå mycket som händer framöver. Hoppas på det sistnämnda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar